spring i benen

…trotsade min rädsla att det skulle ske igen, men en uppvärmd kropp springandes på stundtals smala, stundtals bredare skogsstigar, puh! Det gick bra! Inga känningar av ömma muskler, ingen stelhet, bara spring i benen…tårar i ögonen av dofter från förr, varm luft och doft av skog, lingon- och blåbärsris, minnen från när jag som liten var ute på löprunda med min pappa, minnen jag aldrig kommer att glömma, den känsla som jag hoppas kunna dela med mig till mina barn, över hur  roligt det är att få springa…Kände otrolig glädje över att jag var ute på ett spår igen, den otroliga känslan efteråt, euforisk och lättad, tömd i kropp och själ, äntligen!!!  Jag brydde mig inte om den dåliga tiden, jag fick mig runt! Tre veckor av pina är över, mitt lyckopiller har varit borta, det har gått ändå, det har varit sommar och jag har fått må bra trots allt, nu får jag må ännu bättre! Jag har spring i benen igen!

Min älskade son♥ som vann sin klass i Lövångerloppet i sommar! Stolt mor!

bild:privat

KrAM//pia